Perssonsas

Hej och välkommen till min första blogg. Den kommer att handla om Eglamordet och tillängnas henne. Idag lyser vårsolen här uppe i Umeå och tyvärr så värmer den ej som den brukar. Satte mig en stund i eftermiddag på min altan med en kopp kaffe för att njuta av värme och fågelkvitter, något man saknar efter en lång vinter. När jag satt där så gick mina tankar till Englas föräldrar och till mina barn, har en son på 4 år och en dotter på några månader. Tanken att något sådant horribelt skulle hända dem gjorde mig rädd. Plötsligt kunde jag liksom inte njuta av min stund för mig själv. Vilken oerhörd tragedi, så onödigt, så fel. Det går inte att föreställa sig vad Englas föräldrar måste gå igenom nu, hur ska dom orka? Hur tar man sig igenom något sådant? Tankarna gick även till föräldrarna till de knivmördade barnen som också varit på tapeten. Hur har samhället kunnat utvecklats så destruktivt? Hur ska vi göra för att vända på trenden? Är det försent? Finns det hopp? Tänker på mina barn och dess uppväxt. Ska man behöva bli överbeskyddande och stänga in dem på sina rum? Tanken på att det finns så pass sjuka människor mitt ibland oss gör mig heligt förbannad. Hur kan man vara så feg att man ger sig på ett oskyldiga barn? Vill avsluta med att vi måste lova varandra att så fort vi ser barn i vår omgivning fara illa så måste vi agera för barnens skull. Många barn lever en tillvaro med övergrepp, både sexuella, psykiska såväl som fysiska, mobbing i skolan mm. Listan kan göras lång. Värna om barnen..och var rädd om Er!!